Expo skriver i sin vanliga sarkastiska stil om HMF-medaljen i både sitt nya tryckta nummer och på hemsidan, där artikeln i skrivande stund ligger överst. Artikeln inleds med väntad brunsmetning i ingressen.

Det är framför allt en sak som är intressant och lite talande. Expo lägger viss omsorg på att sätta tidningen väl. Uppslaget med artikeln är, trots att det är välsatt, emellertid rätt tråkigt med en grå textmassa på en stor gul yta, samt en diskret avbildning av Justitia i låg opacitet. Vad är det som saknas, och vad är det varje läsare, oavsett åsikter, skulle vilja se i artikeln? Naturligtvis en bild på det föremål som artikeln handlar om. Medaljen lyser iögonfallande med sin frånvaro.

Utöver detta finns det en passage som är värd att säga några ord om. Artikelförfattarna skriver:

Det framhålls att man med initiativet eftersträvar reell och inte symbolisk effekt. Denna effekt skulle vara att ”brottet hets mot folkgrupp inte längre blir stigmatiserande och tappar i respekt”. Hur detta skulle gå till i praktiken är oklart, och att dela ut medaljer framstår i allra högsta grad som en symbolisk handling.

Utdelandet av medaljerna kan ses som en symbolisk handling, men effekten är inte symbolisk utan mycket reell och påtaglig. I de flesta motsättningar och konflikter, politiska eller vilka som helst, är den moraliska faktorn betydande och ofta avgörande. All respons, all uppmärksamhet kring medaljen, allt snack på nätet i fora och i chattgrupper, har haft en större moralisk verkan än vi hade väntat. Alla verkar uppskatta projektet. Det finns ingen ideologi och inga teser att skriva under på. Bara ett utförligt och pragmatiskt resonerande följebrev till mottagarna och motsvarande förklarande texter på hemsidan, som nästan alla kan tilltalas av och bejaka. Uppslutningen och medhållet är anmärkningsvärt, eftersom det kommer från välutbildade och lågutbildade, från höger till vänster på den politiska skalan, från rika och fattiga, från framgångsrika och mindre framgångsrika, från intelligenta och inte så intelligenta, från kända och okända, och så vidare. Det finns så många mottagare av utmärkelsen som vittnat om vad den symboliska gesten betytt för dem, dvs. vilken reell effekt den haft för dem personligen. Ännu fler som inte har fått den har uttryckt sin entusiasm.

Projektet drar dessutom uppmärksamhet till hur HMF används och hur gummiparagrafen tänjs till att bli rent löjlig. (Åtalet mot Ingrid och Maria skulle kunna markera gränsen för hur lågt missbruket kan sjunka. Journalistparet ska upp i rätten om en månad för att ha publicerat i princip samma sak som vad hela mainstream-media skriver om sedan några veckor: att vi har ett klanbaserat etniskt nätverkande på alla nivåer som har korrumperat det svenska samhället. Ingrids och Marias publicering begränsade sig till en spekulation gällande arabisk personal på svenska apotek.) Effekten ser ut att bli som vi hade hoppats på: att avlegitimera och försvaga missbruket av rättsapparaten och vända stigmatisering till hedersbetygelse. Att Expo inte vill visa medaljen antyder att de håller med om detta.

Det finns fortfarande mycket mer potential att realisera. Projektet har bara pågått sedan början av juli.

En samhällsdebattör som uppskattade medaljen berättade underhållande om det i Kväll med Svegot (#104) för några dagar sedan. Se det korta klippet nedan eller se hela programmet här.